Jag förstår inte varför jag varenda lördag känner mig så trött när jag vaknar. Jag får liksom en dag/vecka då jag får uppleva den där känslan som jag gissar att alla ni morgontrötta människor där ute känner när väckarklockan ringer. Typ känslan av att någon slagit en med ett basebollträ i huvudet, ögonen går inte att få upp och hela kroppen typ strejkar. Ja, ja jag ska ju verkligen inte klaga, jag får den känslan en gång/vecka medan massa jag känner har det så precis varenda morgon!

En morgonträning är i alla fall avklarad och foten hänger med trots att den är lite svullen och stel men det kommer gå fin, fint att spela ikväll ändå och jag är sjukt taggad! Timmarna fram till match blir det till att slappa, laga lunch och förbereda sig inför matchstart. Skönt att det är några timmar kvar så jag hinner med att vila ordentligt och bunkra massor med energi så jag orkar vara på topp hela matchen.

Vad kvällen har att erbjuda får vi helt enkelt se efter matchen, jag vet faktiskt inte vad jag är sugen på att göra men det ordnar nog upp sig lagom till kvällen :)

Idag studsade jag upp i sängen och var redo för att ge mig ut för lite konditionsträning före frukost men när jag drog bort gardinerna från fönstret så möttes jag av - ösregn!! Jag blev sjukt besviken, fixade frukost och lade mig sedan i soffan i några timmar i ren protest.

Träningen idag gick helt okej och jag tror nog vi hade veckans jobbigaste uppvärmning så vi alla svettade oss igenom det två timmar långa träningspasset. Det var fokus på block, upptäckning och lite serv-/servmottagning. Den här veckan har vi haft ett volleybollpass mindre och min kropp känns faktiskt fräschare och mer redo för match än vad den gjorde förra veckan så jag hoppas att det är ett gott tecken inför imorgon!

Eftermiddagen och kvällen har jag spenderat hemma med tv-serier, skype, matlagning och sen hade jag planerat in en kvällspromenad. Jag tror jag hann gå max 200m innan jag trampade snett på den ojämna trottoaren och det gjorde ont som f*n. Jag tog stöd mot ett träd, fällde några tårar både av chock och smärta tror jag och sedan haltade jag hem igen. Lindade foten och isade den och nu känns det helt okej så får hoppas att det håller i sig. Vår tränare kommer få en hjärtattack om jag berättar det här för henne så jag hoppas slippa, haha!
Det är läskigt ändå hur mycket vi kan utsätta våra kroppar för på träning med hopp, riktningsförändringar med mera utan att bli skadade men att gå en kvällspromenad var tydligen för mycket begärt. Jaha, tack för den då!

Att leva i proffslivet gör att man lätt glömmer bort helgdagar och andra situationer där vanligt folk firar och festar då det för oss oftast bara innebär en helt vanlig träningsdag och det väntar förmodligen ännu mera träning morgonen efter den där stora festkvällen. Jag är dock tacksam att jag spelar i ett land som firar jul på ungefär samma dag som vi i Sverige vilket innebär att vi är lediga då. Jag hade haft otroligt svårt att missa just den högtiden och alla traditioner som kommer med den! Igår när alla lade ut bilder på halloweenkläder, man såg festklädda människor på gatorna och alla barer och klubbar hade öppet trots att det bara var torsdag så märkte vi av att vi inte riktigt lever samma liv som de flesta andra här. Men vad gjorde vi då för att fira denna högtid?


Jo, vi firade först med att göra en grym kvällsträning där vi hade tre hårdslående killar med som verkligen körde skiten ur oss och vi slet som aldrig förr. Efter detta så åkte vi hem till mig, köpte med oss pizza och lite andra godsaker och sen blev det filmmys fram till midnatt. För oss var det ju en fest i sig att äta pizza så där en helt vanlig torsdag så det räckte liksom för att vi skulle känna att det var en speciell dag. Filmen som visades var självklart "Magic Mike" och Erika gjorde klart för oss att hon önskade sig en brandman i födelsedagspresent. Vi får väl se vad vi kan göra åt den saken, haha!

Då vi bara har tillgång till gymet på fotbollsarenan måndag och tisdag så fick vi idag ta oss ut till vår tränares gym som ligger ca 10 min utanför stan. Där hon bor har de ett gym i källaren av ett kontorskomplex så man känner sig alltid så felklädd när man kommer i sina träningskläder och alla andra går omkring i kostymer och små dräkter. Det var valfritt gym idag så det var bara jag och vår rumänska libero som hade tagit sig dit men vi körde varsitt grymt pass i alla fall!

Jag körde överkropp idag då benen fick sig en ordentlig omgång i måndags. Jag värmde upp med 30 min cardio (10min cykel, 10min crosstrainer, 10min rodd). Efter det körde jag ett program där det var både bänkpress, ryck (lite ben får man väl ändå köra :P), triceps, axelpress m.m. Avslutade med att döda magmusklerna med olika varianter av planken - finns typ ingen övning som man svettas mer av, haha!

Lämnade gymet drygt två timmar senare och kände mig duktigt mör i kroppen så övningarna satt förhoppningsvis där de skulle och träningsvärken lär dyka upp lagom till morgondagens träning!

Good morning sunshine!
Det var vad jag vaknade upp till idag - strålande sol och vindstilla och även om man inte ska lägga för mycket energi på vädret så går ju ändå humöret spikrakt uppåt när man ser att solen skiner :)

Idag väntar ett träningspass mellan 10-12, ingen aning om vad som väntar men eftersom vi bara har en träning idag så räknar jag med att det kommer vara sjukt tufft och svettigt. Förhoppningsvis innehåller sedan eftermiddagen ett besök hos fysion och beroende på vad han säger så får vi se om jag kan ta min inplanerade löprunda eller inte. I kväll blir det i alla fall att ta på sig "vanliga kläder", kanske sminka sig lite och sedan gå på middag. Det är lunchgänget som nu är redo för omgång 2 och idag har vi flyttat det till en middag. Det är vår bulgariska som ska bjuda på middag och hon är väldigt nervös så det skall bli intressant att se vad hon bjuder på :)

Nu är det dags att sätta på lite taggande musik och göra sig i ordning för träning, kanske skall bjuda på en spellista med mina favoritlåtar att lyssna på före träning och match, eller vad tycker ni!?

I kväll är jag lite deppig över min onda fot som krånglat nu i några veckors tid. Jag vet att jag har Hallux Vallgus och ortopedteknikern som gjorde mina inlägg här i Calais var bekymrad över hur lite rörlighet jag har i min högra stortå. Jag skrattade mest åt det och kände att en liten tå kommer ju inte vara några problem för mig och tänkte inte mer på det. Men nu har jag ont i just högerfoten och det är både i trampdynorna, tre tåleder, hälsenan och fotleden som är stel och gör ont. Man skall självklart inte tänka på det allt för mycket och "måla fan på väggen" innan man fått en diagnos ställd och därför skall jag till vår fysio imorgon. Funderar dock på om jag skall försöka träffa någon ortoped här i Calais och kanske få till en röntgen men vill egentligen inte få någon diagnos då jag inte kan göra något åt det förrän tidigast i juni ändå.. Hm, tål att tänkas på helt enkelt!
Men jag får börja med besöket hos fysion imorgon, hoppas att han kan justera foten och massera de ömma och trötta musklerna och lederna vilket kanske kan göra det bättre för stunden!

Kände att jag ville dela med mig av mina kvällstankar då detta är verkligheten som idrottare och ibland är det inte så lätt att hantera smärtan och besvikelsen som kommer med den. Hoppas dock på positiva besked och bra behandling imorgon så att jag kan komma med roligare inlägg imorgon :)

Idag fick jag helt enkelt ge efter för den där känslan som kommer smygande på eftermiddagarna när det börjar mörkna och tröttheten börjar smyga sig på. Som elitidrottare är det inte ofta man får ge efter för den där känslan då det ofta är sena träningar, matcher, resor med mera, och man har ett helt lag som förväntar sig att man skall infinna sig på angiven tid. Så vad är det då för känsla jag pratar om?

Jo, det är den där känslan av att krypa lite längre ner under filten, titta på ett extra avsnitt av din favoritserie på datorn och bara ta det så där extra lugnt. Jag hade planerat för en löprunda ikväll men stormen piskar utanför och mörket slog till fortare än jag hade väntat mig nu när vi ställt om klockan till vintertid. Därför bestämde jag mig för att skjuta på löprundan till en annan kväll i veckan och skall istället snart tappa upp ett bad, hälla upp lite nötter i en skål och sedan sjunka ner i det där varma skumbadet med Pia Sundhages härliga inspirationsbok i handen. Även om ångesten över en missad löprunda först slog till så har jag nu gett den tanken en rak höger och skall istället njuta av ett vart bad denna ruggiga måndagskväll!

I lördags kväll/natt kom vi på den briljanta idéen att den här veckan laga mat till varandra och på sätt slippa laga mat varje dag + att man får trevligt sällskap runt bordet. Det är tre av mina lagkamrater och en av herrspelarna som är med i denna veckas utmaning och idag var det dags för den enda killen i gänget att bekänna färg!

Vi bjöds på förrätt som bestod av en god sallad med ägg och crabsticks för att sedan gå vidare till huvudrätten som var kyckling, pasta och två olika sorters såser till. Till efterrätt hade vi köpt med oss mörk choklad och clementiner och till det serverades kaffe. Det var en perfekt start på veckan och när man kommer från ett tufft benpass på gymet är det ju fantastiskt skönt att slippa ställa sig och laga mat utan bara gå och sätta sig vid ett dukat bord. Thierry hade verkligen jobbat hårt med fin dukning och välsmakande mat och än så länge ligger han ju topp (har ju dock inget att jämföra med ännu, haha)!

På torsdag är det min tur att stå för matlagningen och jag funderar på att göra lasagne vilket både är enkelt och lättlagat. Sen tror jag att jag skippar förrätten och slår till på min smulpaj med äpplen i stället - hoppas det kan bli succé!

Idag blåste det full storm ute men jag kände att jag behövde ut och röra lite på mig så jag satte lurarna i öronen, snörade på mig skorna och gav mig ut. Det skulle visa sig bli en promenad med regn, sol, vind, regnbågar och tyvärr skoskav men jag var mer än nöjd när jag kom hem knappt 7 km senare 

 

 

 

Igår blev en lång dag på resande fot och jag var väldigt tacksam över att jag hade en bra matsäck, dator, kudde och filt med mig på resan då det får timmarna att bli både bekvämare och gå snabbare!
Bussresan till Sens tog 6 timmar så väl på plats fick det bli en promenad för att väcka musklerna och sedan var det dags att värma upp och prestera. Det var en väldigt svårjobbad match som var tung för oss alla. Jag själv underpresterade ganska ordentligt men det är bara att komma tillbaka till träningen i veckan, jobba hårdare och fokusera på nästa match. Vi vann i vilket fall som helst med 3-0 och i och med att laget som ligger tvåa förlorade är vi nu i ensam serieledning på 15 poäng före tvåan på 12 poäng vilket känns väldigt skönt!!
Hemresan gick snabbare då de körde en annan väg och tack vare att vi ställde om klockan i natt tror jag vi var hemma runt 02.30 så det var inte så farligt sent ändå.

Avslutade kvällen tillsammans med några från laget och några av herrlagets spelare då vi firade båda lagens vinster. Jag firade med en stor kopp te och lite chips, kändes som en lagom nivå för mitt festande. Kom dock i säng väldigt sent (eller tidigt) beroende på hur man ser det när man går och lägger sig när det börjat ljusna ute......

Bild från förra bortamatchen i Amiens

En ledig helg i mitten av november och tankeverksamheten och planerandet är i full gång - hoppas på 3-4 dagars ledighet för då kommer jag att kunna göra de dagarna magiska!

Idag när jag vaknade så visste jag knappt vilken dag det var. Hela den här veckan har klockan ringt "tidigt" (i alla fall för att vara mig) och träningarna har startat senast klockan 10 så idag när det inte var någon morgonträning så var jag allmänt förvirrad. Jag snörade i alla fall på mig löparskorna och tog min morgonpromenad på 6,5 km innan frukosten - älskar mina morgonturer!

Det stora målet för dagen var att fixa tejp på apoteket och att handla mat. Tejpen fixades väldigt snabbt och sen testade jag en ny mataffär. Den fick helt klart godkänt även om mitt goda rågbröd inte fanns. Hoppas att det bara var en tillfällighet för den affären kan jag helt klart tänka mig att åka tillbaka till :)

Eftermiddagen spenderades sedan i soffan med tv-serier, skype med mamma & pappa, skvallertidningar, te och lite snacks. Kvällsträningen var ganska seg då jag inte skulle hoppa och på min position är man inte till så mycket nytta om man inte hoppar för det är trots allt anfallspoäng jag skall ta, men men, får hoppas jag kan göra desto fler på matchen imorgon istället ;)

Resten av kvällen kommer att vara slapp och jag skall ladda upp inför morondagens långa resa med att koka pasta och förbereda packning och matsäck. Är avundsjuk på alla er där hemma i Sverige som kan mysa med lösgodis framför Idol på fredagskvällarna!!

Att fatta beslutet att gå på volleybollgymnasiet i Falköping gjordes med blandade känslor. Jag fick beskedet att om jag skulle komma in var jag tvungen att träna upp mina dåliga knän, vilket jag gjorde och efter ett antagningsprov på två dagar så var jag antagen till volleybollgymnasiet tillsammans med 9 andra tjejer födda 1987. Tiden fram till flytten blev det shopping, packning, avsked av vänner på hemmaplan och sedan helt plötsligt en dag i augusti 2003 så vinkade jag hej då till mamma och pappa och insåg att jag, 17 år gammal, hade flyttat hemifrån.

Under de tre åren som jag bodde i Falköping så var det verkligen som man brukar säga - blod, svett och tårar, i en salig röra vissa dagar. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var tufft, att jag stundtals ångrade mig och hade till och med tankar på att flytta hem vid vissa tillfällen. Det är mycket som krävs av en för att klara av en sådan omställning. Du ska ta ansvar för skolan, träna 3 timmar varje dag, ta hand om en lägenhet, leva i ett kollektiv med massor av andra tonåringar är bara en del av allt som slängs rakt upp i ansiktet på dig vid en sådan här flytt. Trots att det kan kännas oövervinneligt vissa kvällar då du pluggar till ett enormt prov i matte D eller går till träningen med ömmande knän och trötta muskler så lär du dig otroligt mycket på vägen. Jag utvecklades inte bara som volleybollspelare under dessa tre år utan även som människa och det tror jag är den största vinsten.

Rent volleybollmässigt under dessa år så fick jag möjlighet att spela i juniorlandslaget och vi gjorde resor till Danmark, Ryssland, Spanien, Italien och Belgien. Vi spelade matcher med blågula band i håret, matchade naglar och med den största entusiasm man kan tänka sig. Jag minns vår match mot Ryssland våren 2004, vår vinst mot Frankrike i 8-nationers sommaren 2005, vår resa till Barcelona våren 2006 och mycket, mycket mer.
Jag fick även debutera i elitserien och spelade två elitsäsonger för RIG Falköping där vi fick möta våra idoler så som Sofia Molin (som jag sedan skulle spela i landslaget tillsammans med).

Sammanfattningsvis kan jag säga att mina tre år på volleybollgymnasiet är tre väldigt viktiga år i mitt liv och något jag alltid kommer att minnas. När jag tog studenten i juni 2006 var jag otroligt stolt över vad jag hade åstadkommit. När jag tre dagar senare lämnade Falköping hade många tårar fällts över att lämna mina vänner och livet som vi haft tillsammans de senaste tre åren. Jag är oerhört tacksam över att jag fick, och tog, chansen men skulle jag få frågan om att göra om det nu, i den här åldern, skulle det bli ett stort nej. Anledningen till det är att jag är klar, jag har gjort min resa där och jag har vuxit ur livet på Wetterlinsgatan i Falköping. Tur är väl det för annars hade jag kanske inte suttit här i Calais idag!

... det är ungefär så jag känner mig just nu!

Usch vad jag låtit gnällig de senaste dagarna men det är nog bara en fas just nu som är lite tuffare och jag vill vara ärlig i min blogg - proffslivet är inte alltid en dans på rosor!
Fysion masserade min fot idag och behandlade den med ultraljud och elektricitet men det blev då inte bättre av det utan smärtan var värre under kvällspasset så imorgon får det bli en träning utan hopp så hoppas jag att lördagens match kommer vara mindre smärtsam. Nästa vecka kommer vår riktiga fysio tillbaka så då får det bli ett besök hos honom så får vi se om han kan få ordning på det här!

Träningarna har annars gått ganska bra idag och det har varit roligt att träna och spela. Dock skall det bli skönt med bara ett pass imorgon och nästan 24 timmars vila mellan passen då det börjar klockan 18.00 vilket min kropp nog kommer att vara väldigt tacksam för :)

Men nu är det snart dags för sängen - sov gott alla där ute!