Vad gör man egentligen om dagarna?
Det här med att spela volleyboll på heltid är verkligen en lyx och något som är få förunnat. Dock skall man vara väldigt medveten att det är en enorm omställning att komma från en vardag i Sverige med jobb/plugg, träning, livet med vänner och familj till ett liv som enbart består av volleyboll.
När jag förra året flyttade till Frankrike tog det ett tag innan jag lärde mig att lägga upp dagarna på ett sätt som gynnade mig som volleybollspelare med rätt mängd vila, när och vad man ska äta och uppladdning inför träning och match. Det tog även ett tag innan jag fick ordning på det mentala som något oväntat skulle vara det som tog längst tid och som jag fortfarande kan ha svårt med ibland. Med detta menar jag omställningen att gå från att jobba 75% och allt som krävs av mig där, planera vardagen så att livspusslet går ihop, få in social tid med vänner och familj etc. I början tyckte jag nästan att jag inte gjorde något om dagarna då den egentliga arbetstiden på schemat oftast inte översteg 4 timmar/dag, ibland 5. Det var då jag fick försöka tänka hur min dag såg ut och vad jag kunde räkna in i min "arbetsdag" för att tycka att jag gjorde något. I de timmarna som då lades till arbetsdagen var förberedelse före och efter träning (så som stretching, återhämtning m.m), vila för att kunna träna kvällspasset, matlagning av god och näringsrik mat för prestation, besök hos fysio/läkare och även restid till och från hallen. Alla dessa moment var tvungna att fungera varje dag för att jag skulle kunna göra ett så bra jobb som möjligt under de 4 timmarna som jag förväntades prestera/dag!
När jag förra året flyttade till Frankrike tog det ett tag innan jag lärde mig att lägga upp dagarna på ett sätt som gynnade mig som volleybollspelare med rätt mängd vila, när och vad man ska äta och uppladdning inför träning och match. Det tog även ett tag innan jag fick ordning på det mentala som något oväntat skulle vara det som tog längst tid och som jag fortfarande kan ha svårt med ibland. Med detta menar jag omställningen att gå från att jobba 75% och allt som krävs av mig där, planera vardagen så att livspusslet går ihop, få in social tid med vänner och familj etc. I början tyckte jag nästan att jag inte gjorde något om dagarna då den egentliga arbetstiden på schemat oftast inte översteg 4 timmar/dag, ibland 5. Det var då jag fick försöka tänka hur min dag såg ut och vad jag kunde räkna in i min "arbetsdag" för att tycka att jag gjorde något. I de timmarna som då lades till arbetsdagen var förberedelse före och efter träning (så som stretching, återhämtning m.m), vila för att kunna träna kvällspasset, matlagning av god och näringsrik mat för prestation, besök hos fysio/läkare och även restid till och från hallen. Alla dessa moment var tvungna att fungera varje dag för att jag skulle kunna göra ett så bra jobb som möjligt under de 4 timmarna som jag förväntades prestera/dag!
Efter ett tag lärde jag mig hur jag fungerar, hur mycket vila jag behöver, vad och när jag skall äta etc. Jag behöver oftast vila mycket under försäsongen då man ofta tränar hårt och kroppen är inte riktigt van vid träningsmängden efter sommaren. Efter hand vänjer sig kroppen och då kan det räcka med vila i form av promenad, en kaffe på ett fik, titta på film m.m. Det viktigaste är ändå att man gör det som passar en själv och ens kropp bäst - alla är vi olika!
Jag kan fortfarande bli frustrerad över att jag "inte gör någonting" om dagarna men då försöker jag tänka på hur lyckligt lottad jag är som får hålla på med min idrott på heltid, bo i ett annat land och vara med om detta stora äventyr - då känns det helt klart bättre!
Kommentarer
Trackback