Jag har alltid sagt att jag inte är någon löpare och att jag varken tycker det är roligt eller något jag gör frivilligt då det mest bara gör ont överallt och är fruktansvärt tråkigt. Jag kan tillägga att jag inte är så bra på att pressa mig till jag spyr utan kliver gärna av eller stannar då det känns så där lite lagom jobbigt. Trots detta har jag gett mig ut och sprungiten hel del, est bara för att jag vet att jag måste köra min cardio och för att jag vet att det är bra träning. Men nu äntligen börjar jag tycka att det är roligt, jag ser att jag utvecklas och jag tycker det är roligt att utmana mig själv med nya utmaningar och försöka pressa tiderna en aning.
Det jag förändrat är nog rent krasst att jag har börjat springa mer, kört mer intervallträning och helt enkelt börjat acceptera och gilla känslan av att vara trött och att benen värker den sista kilometern. Jag varvar mina cardiopass ganska mycket, dels för att jag blir uttråkad och dels för att utmana kroppen hela tiden. Det jag kör just nu är:
- 5 km löpning där jag försöker pressa tiden och hastigheten (minuter/km)
- 5 km löpning varav 2,5 km är i form av korta intervaller mellan lykstolparna (maxa 1, jogga 2)
- Hopprepsövningar
- Tabata intervaller på cyckel 16 st (20sek max + 10sek vila)
- Längre sträcka i lägre hastighet (gjorde två 7km pass i Paris i helgen)
För mig som volleybollspelare är det viktigare att vara snabb och explosiv på kortare distanser då det är vad vi utsätts på i matcher och därför är just intervaller perfekt. Men ibland vill jag bara ge mig ut och springa och slippa tänka på tempo, distans och upplägg och då får det bli ett längre pass. Oavsett vilket så är det ju träning och all träning som blir av är bra träning :)
I helgen gjorde jag två magiska löppass i Paris och jag var nästan löjligt lycklig efter dem och särskilt efter det första. Jag sprang längs med Seine båda gångerna men första passet avslutade jag i parken bakom Eiffeltornet och att springa omkring där, tillsammans med morgonpigga parisare och njuta av utsikten, våren och känslan av att min kropp klarar av det var magiskt. Tänk vad lite löparendorfiner kan göra för dagsformen!
Jag hoppas kunna hålla i min löpträning även efter säsongen då känslan jag har nu är något jag vill bevara och skulle jag tappa bort mig ska jag gå tillbaka och läsa detta inlägget! Och har ni andra tips på bra upplägg kring konditionsträning så kommentera gärna, jag vet ju att jag kommer tröttna på vissa av mina övningar snart ;)
Måndagens löppass längs med Seine :)
Alltså jag vet knappt hur jag skall beskriva denna underbara helg i min favoritstad, den har varit magisk och jag har varit så glad, nöjd och lycklig. Kom på mig själv med att gå och småle för mig själv när jag strosade runt på nyupptäckta gator, långt från turistvimlet och bara tog in alla blommor, fina balkonger och dofterna av vår. Min helg har innehållit en hel massa och det kanske är svårt att få med allt men jag skall försöka. Och innan ni läser vidare så måste jag bara säga att har ni inte varit i Paris, åk dit, och har ni redan varit där, åk dit igen!! Jag upptäcker nya saker för varje dag jag spenderar där och jag blir nykär varje gång jag kliver ut på Paris gator. Det jag har fyllt mina dagar med är bland annat:
- Fikat på Starbucks, denna underbara Caramel Macciato!
- Upptäckt nya kvarter
- Strosat i butiker, provat kläder och shoppat
- Köpt lösgodis på Champs Élysées för 20kr/hg
- Ätit sushibuffé
- Suttit i parken vid Louvren och tittat på folk
- Tagit massa fina bilder på "Kärleksbron"
- Promenerat i vackra Montmartre
- Joggat längs med Seine och i parken bakom Eiffeltornet - magisk start på dagen!
- Ätit världens godaste sallad
- Insett att det är svårt att gå vilse i Paris, känner mig mer och mer som hemma
- Skrattat tillsammans med mina tjeckiska vänner
- Promenerat otaliga kilometrar längs med Paris gator
Jag längtar redan tillbaka till Paris och nästa besök kommer förmodligen att bli ännu mera magiskt då det kommer att bli tillsammans med fina vänner. Jag skall göra mitt bästa för att visa upp "mitt Paris" och jag tror att vi kommer få en underbar tid - bara 4 veckor kvar nu <3
Igår efter träningen tog jag tåget mot Paris och det är en ganska stor omställning när man kliver av tåget på tågstationen Paris Nord - fredageftermiddag där jämfört med Calais är liiiiite rörigare och stressigare om man säger så!
Kvällen igår bjöd i alla fall på sushibuffé tillsammans med min vapendragare Mischa och det är ju lika grymt gott varje gång. Jag hade utan tvekan lätt kunnat äta sushi minst en gång i veckan men nu skall jag försöka spara på det så jag är extra taggad till sushibuffén i Calais som skall avnjutas i slutet av April :)
Idag vaknade jag upp till ett regnigt Paris men väderprogrnosen lovar sol om någon timme så jag tänker ta det lugnt här hemma i vår lägenhet en stund till inann jag intar Paris centrum. Det som står på dagens schema är shopping, besök på Starbucks och sedan har jag några turistställen som jag tänkte försöka fånga på bild och efter det får jag se vad dagen tar mig helt enkelt. Ikväll är det volleyboll i alla fall då Paris möter topplaget Cannes så då ska vi hejja på vår roomie Magda :)
Jag har sagt det förut och jag tänker säga det igen - det är en lyx att vakna upp till tre lediga dagar i Paris, lycka på hög nivå helt enkelt!
Efter ca ett halvår som bloggare på Hallandsposten så kände jag att det var dags att ta mig tillbaka hit till min gamla blogg där jag trots allt har hela min historia dokumenterad. Jag tycker att det är sjukt häftigt att jag har inlägg som går tillbaka till slutspelet med Sollentuna, våren 2007. Även om jag inte alltid bloggat så är det så roligt att ibland gå tillbaka och läsa inlägg och jag kan fortfarande komma ihåg känslorna och nästan känna dem igen när jag läser vissa inlägg vilket jag tycker är häftigt!!
Så vad händer i mitt liv då för övrigt? Samma gamla visa med äta/träna/sova men jag har en riktigt rolig månad framför mig och det känns extra roligt att krydda sista månaden i Calais med en massa roligheter. Så här ser min kalender fram till slutet av april när jag återigen sätter fötterna på svensk mark:
21-24/3 : Weekend i Paris som ska innehålla volleyboll, fotograferande, shopping, starbucks m.m
28-30/3 : Flyg till Toulouse för match mot Albi (hoppas på sol & värme!)
5-6/4 : Ledig helg i Calais
7-11/4 : Mamma & Pappa kommer hit på besök
10/4 : Jag fyller 27 år (när jag blev jag så gammal???)
12/4: Hemmamatch mot mitt gamla lag från Vannes och häng med dem på kvällen
13/4 : Födelsedagsfirande hemma hos mig
19-20/4 : Flyg till Nice för match mot St. Raphael (boende vid stranden och några fler soltimmar)
23-29/4 : Besök av Lena, Magnus, August & Maria där det även skall bli några dagar i Paris
26/4 : Sista matchen med Stella Calais, hemma mot Clamart
Utöver detta så fylls vardagen med träningar, löpturer vid havet, kaffe på uteserveringar, lunchdejter med laget, rolig matlagning, framtidsplanering och mycket, mycket mer. Det känns helt klart som jag har en spännande och väldigt rolig månad framför mig!!!
Ibland är jag extra lycklig över de chanser som proffslivet ger mig. Till exempel att få äta söndagslunch på en solig uteservering i Montmartre, Paris och att sedan få spendera några lediga dagar i denna underbara stad.
Min mamma sa något väldigt klok igår kväll och det var att träna på att leva mer i nuet, njuta av det man gör för stunden och uppskatta det som händer. Detta är något som jag har väldigt svårt för då jag allt som oftast lever i framtiden, planerar, förbereder och tänker på allt som ska/kan hända. Idag bestämde jag mig dock för att ta vara på vår lediga eftermiddag och uppskatta Calais, havet och livet jag lever :)
Så jag bryggde kaffe och fyllde min termosmugg med, hängde kameraväskan över axeln, tog på solglasögonen och promenerade ner mot stranden i vårsolen. Jag njöt av solen, alla människor som var ute och passade på att andas havsluft. Det kom en svart labrador springandes med en tennisboll så fick chansen att klappa på den en stund, ta några härliga foton (dock med min iPhone då batteriet i kameran olyckligtvis var urladdat), dricka kaffe med vårsolen i ansiktet och bara strosa längs med strandkanten. På vägen hem kom jag på mig själv med att gå och småle, spana in menyer på de restauranger jag passerade, vila blicken på en flock fiskmåsar som "solade" och känna mig så där lagom lugn, glad och nöjd. Det var helt enkelt ett underbart sätt att spendera en timme på!
Så tack mamma för att du är så klok!
Det viktigaste för att lyckas med kosten tycker handlar om planering. Har man allt planerat är det inte särskilt svårt att laga den där nyttiga maträtten istället för att slänga ihop något som man plötsligt bara blev sugen på. Jag gjorde så igår att jag skrev en matsedel för veckan, kollade av vad som fanns hemma och skrev sedan en handlarlista så att allt det var klart igår kväll in jag gick och lade mig. Efter morgonens gympass tog jag min fina lilla vita bil och styrde mot mataffärerna (jag är lite som en pensionär som handlar olika saker i olika butiker) och gjorde klart veckans handling. Det enda som saknas är frysta bär då den butiken var stängd för lunch när jag kom dit så det ska fixas nu ikväll. Är sugen på att handla hem fryst mango, jordgubbar, blåbär och hallen så håll tummarna för att detta finns i butiken
Om någon är sugen på recept så lämna en kommentar så fixar jag det :)
+ Är att det bara är 4 veckor kvar till jag åker hem på jullov och blir hemma i Sverige i....18 dagar (!!!)!
- Är att det börjar bli fruktansvärt kallt här i Calais nu. Idag när jag körde till gymet klockan 08.20 så blinkade temperaturindikatorn för att varna för ev halka då det bara var +3 grader. Tur att jag har vinterjacka, mössa och vantar redo för kylan!
+ Är att till helgen så åker jag och två av mina fina lagkamrater till Paris. Vi styr söderut direkt efter vår match på lördag för en festkväll i Paris och sedan skall vi spendera söndag/måndag på starbucks, strosa runt på julmarknaderna, turista vid eiffeltornet och massa, massa mer!
- Är att min fotj*vel inte vill bli bättre trots medicin och isande. Jag är så trött på den att jag skulle kunna såga av den här och nu. Är det någon som har lust att byta fot med mig så får ni hemskt gärna skicka ett meddelande!
+ Är att julen är så nära att man med gott samvete kan börja lyssna på julmusik, äta pepparkakor, baka lussebullar och planera julklappsinköpen. Detta är den bästa tiden av vintern, hela decembermånads mysfaktor som är så grymt hög!
- Är att det är så många människor som jag saknar att ha i min närhet och att få dela min vardag med. Så mycket som händer på hemmaplan, stora livsförändringar för vänner och familj som jag bara kan följa på distans. Det är verkligen proffslivets baksida, att vara långt ifrån dem man älskar mest!
Jag vet inte hur många gånger jag sagt det innan men jag måste bara säga det igen - bananpannkakor är den bästa middagen EVER!
För det första går det snabbt att laga, det är nyttigt och bra ingredienser att äta efter träning och man kan variera tillbehören hur mycket man vill.
Idag blev det två matskedar chokladproteinpulver i smeten och sen blev det jordnötssmör/vaniljkvarg som tillbehör tillsammans med en stor fruktsallad - mumma!!
Jag hade nog kunnat äta detta varje dag i veckan, men jag försöker att hålla mig till en kväll/vecka, det får inte bli för mycket av det goda, då kanske jag tröttnar (hemska tanke!) ;)
Imorgon klockan 10.00 har jag en läkartid för att kolla upp foten som fortfarande krånglar och nu får det vara nog med 4 veckors smärta, något måste göras. Hoppas han kan fixa den på något snabbt sätt så jag kan träna klockan 12-14 imorgon iaf!
Efter tre år i Sollentuna så kände jag att jag behövde nya utmaningar, hårdare konkurrens på träning och en tränare som kunde pusha mig ännu hårdare. Dock hade jag kontrakt för ytterligare ett år i Sollentuna + att jag hade ett år kvar på mina studier vid Stockholms Universitet. Men efter en sommar med mycket krångel, upprörda känslor, arga mail och en del pusslande så löste det sig till slut - jag kunde skriva på ett kontrakt för Engelholm Volleybollsällskap, EVS.
Mitt första år i EVS var en framgångssaga som nådde nästan ända fram. Vi vann elitserien, vi vann Grand Prix (mitt första GP-guld och jag grät floder av lycka!). jag blev bästa poängplockare i GP, vi vann NEVZA som första svenska lag någonsin (NEVZA = nordiska klubbmästerskapet) men sen snubblade vi på målsnöret och förlorade den femte och avgörande SM-finalen på hemmaplan. Även om det var en framgångsrik säsong är det SM-guldet man vill vinna och jag tror att förlusten i den finalserien satte spår i mig som spelare för all framtid. Men jag minns att det enda jag sa i en tidningsintervju direkt efter finalen var att jag var så stolt över vårt lag och allt vi gjort och det håller jag fast vid än idag!
I laget spelade många bra spelare och en av dem var en japansk toppassare. Att få spela tillsammans med henne under två år i EVS lärde mig massor -den bästa spelaren jag någonsin spelat tillsammans med!
Inför mitt andra år i EVS så flyttade min bästa vän och lagkamrat till Schweiz för en proffskarriär och det var en tung start på säsongen utan henne. Men nya spelare anslöt till laget och det visade sig att vi skulle ha en fantastisk säsong även nu. Vi fick i och med förra årets finalplats spela Europacupen i Slovenien som trots förluster gav mycket erfarenhet och mer motivation. Vi vann precis samma titlar som året innan och förlorade tyvärr samma titlar - i en femte avgörande SM-final på hemmaplan. Det var som att spola tillbaka bandet och uppleva samma besvikelse och förtvivlan som året innan men på något sätt tar man sig igenom motgångarna och kommer ut ännu starkare. Under det här året fick jag ta på mig rollen som lagkapten, tillsammans med en lagkamrat och det var en stor ära och det krävdes mer och tydligare ledarskap från min sida - något som tog tid att vänja sigvid.
Mitt tredje år i EVS såg lite annorlunda ut. Visserligen vann vi GP-guldet och även elitserien men två korsbandsskador under säsongen, varav en precis innan slutspelet skulle börja visade sig vara för svårt för oss att hantera. Vi blev utslagna redan i kvartsfinalen och fiaskot var ett faktum. Grova domarmissar i kvartsfinalserien och mycket uppståndelse kring det gjorde att vi spelare titulerades som "dåliga förlorare" vilket var väldigt jobbigt att höra då det absolut inte stämde. Detta gav oss dock möjligheten att lära oss att hantera vad som skrivs i media, något vi i vår sport är ganska skonade från att behöva göra. Men återigen reste vi oss, torkade tårarna och fortsatte träna inför en ny säsong.
Under mina tre år i EVS hade jag Tina Celinder-Nygren, även tränare för damlandslaget, som tränare. Hon betyder otroligt mycket för mig, både som tränare och som person då hon inte bara är en mycket bra tränare utan även bryr sig om personen bakom volleybollspelaren Andréa. Alla som jobbar kring EVS har den egenskapen, att de bryr sig om dig som person och det är något jag värdesätter högt och jag är evigt tacksam över den omtanke som de gav mig under mina år i EVS.
Mina tre år i EVS är mina mest framgångsrika år som volleybollspelare hittills och jag lärde mig så otroligt mycket under de åren. Dock kände jag att efter tre år, när jag var 25 år gammal, att det kanske var dags att testa något nytt, utanför Sveriges gränser. Men skulle verkligen jag ha chans att få ett proffskontrakt? Och om jag fick det, skulle jag verkligen våga åka?
