God morgon folket!

Då bär det snart av till Rönnehallen för helgens första träningspass. Tina gav ju oss till och med 30 minuters sovmorgon idag så hon ligger på plussidan just nu. Men om hon tvingar os till att göra 3427 rullningar idag så hamnar hon låååångt ner på minuslistan igen!!! Tvåboll får henne däremot bara att öka på pluskontot ;)

Nu bär det snart av till för en myskväll med några tjejer från laget. Blir tacomiddag och kanske någon film om vi pallar, är ju ändå en del träningar som vi ska orka ta oss igen om i helgen!!
Ska iaf möta upp Lena och sen cykla ner till Ica där resten av gänget väntar.. tänk er att vi efter träningen hade en stor diskussion om var vid ica vi skulle ses så vi hitar varandra.. behöver jag nämna att Ängelholm är en liten stad!? Snacka om att man kan skapa problem om man bara vill, haha

Oj, nu blev det plötsligt bråttom!!

Nu var det ett tag sen sist och det har hänt en del måste jag säga!

Igår var det picknick på stranden tsm med Minni, Lena, Anna och Anastacia. Cyklade ner och bredde ut filten bakom en sanddyn och sen var det bara att njuta av solen och värmen. Fika bleve det ju också såklart, kaffe och hembakade bullar blev det vilket inte var helt fel :) "Fika" är ett av de svenska orden som våra öststatstjejer fått lära sig, ett enormt viktigt ord enligt oss!!
Träningen igår var seg, seg och återigen seg.. mest bara för att det först var säsongens första fyspass (jobbigt men kul!) och sen blev det massa hopp på träningen.. kan säga att min hoppfloat inte var så bra i slutet, blev inte så mycket "hopp" i den sista 10 min, hahaha...

Idag har det blivit uppackning, promenad tsm med Minni, skriva lägenhetskontrakt nere i stan, cykla till järnvägsstationen och köpa tågkort, handla på ica, äta middag hos Sara och sen avslutades dagen med ett fyspass.. många postit-lappar som blivit slängda idag :)
Jag börjar verkligen tycka om den här staden trots att jag inte bott här så länge.. allt känns så hemtrevligt, cyklister överallt, ån som rinner genom staden och gångavstånd till alla goa lagkompisar, kan det bli bättre!?

Mycket på gång nu och mycket träning blir det.. men med det här gänget blir det en rolig resa, det är iaf nått som är säkert!

Två träningar har nu passerat och jag har gjort tre dagar i min nya hemstad. Allt känns fortfarande fin, fint men det är mycket som händer och sker vill jag lova!

Träningarna flyter på bra men det finns ju en del frustration som kommer ifrån att kroppen inte alltid lyder hjärnans signaler. Varflr är det alltid samma visa på alla försäsonger!? Kan man inte komma till en punkt i livet då det stadiet är passerat och man slipper försäsongsslitet!? Om någon har kommit på hur man tar sig så hör av er!!!
Annars har vi ett gäng junistjejer som är med på träningarna och är allmänt förvirrade, vi har en två tjejer som knappt kan göra sig förstådda och vars engelska alltså är sådär och sen har man ju alla sina egna problem att ta itu med.. men det är kul att vara igång igen och vi gillar läget och ser det som en utmaning, haha ;)

Imorgon skall vi förhoppningsvis cykla ner till stranden och njuta av den sista sommarvärmen. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir lika varmt som idag =)

Då var det snart dax för träning, första träningen som sagt...
Sitter hemma hos Lena och taggar med grym musik och känner festkänsla från i somras..
Partyhumöret är på topp, brukar resultera i roliga träningar, hehe ;P

Jaha då har jag sovit min första natt i min nya hemstad Ängelholm. Jag kan ju inte säga att jag sov särskilt gott då jag nog måste erkänna att jag är lite mörkrädd. Jag har dessutom inte sovit ensam hemma på flera månader så igår blev det väldigt tomt. Har man dessutom en balkongdörr som inte går att stänga helt så blir man ju toknervös :S Lena försäkrade mig dock om att hon var den enda psykopaten som bodde i den här stan och hon lovade att inte klättra upp på min balkong och mörda mig mitt i natten. Det kändes ju iaf tryggt!

Gårdagen tillbringades med att packa ut ur garaget, packa in i släpet, packa ut ur släpet, packa in i lägenheten.. Och där i mellan bars det otroligt mycket kartonger, sängar, bokhyllor och massa mer! Jag och Pappa har blivit gryma på att packa i släp så vi fick plats med betydligt mer än vad jag först hade trott.. Sen var Lena flyttgubbe när vi väl kom fram så det gick ändå ganska snabbt! Dock lever jag i ett ofantligt stort kaos just nu med lådor och prylar ÖVERALLT men jag hoppas kunna lösa det under veckan.
För att få lite vila från allt med flytten gick jag och Lena ner till Espreso House och satt i solen och glassade en stund. Det känns så himla bra att bo här nere även om det är mycket kvar men just Lena gör att allt känns kanon :)
Blev ju så klart en gemensam middag med samma fina vän och vi skålade (i vatten, haha) och firade att jag nu flyttat. Skulle blivit en film också men tekniken var inte på vår sida så vi fastnade famför youtube, inte illa det heller ;P

Idag är det första träningen som gäller. Kan ju inte säga att jag är i någon toppform men det hoppas jag att dom andra inte heller är. Dessutom ska vi träna med div. 1 laget idag så då är vi lite fler så man kanske lyckas smälta in i mängden, hehe.. Kul ska det bli i af :)

Bättre sent än aldrig får vara mitt motto i just den här situationen då det trots allt var drygt 3 veckor sen vi kom hem från det här äventyret, men men.. Nu får ni iallafall läsa om Universiaden, något av det största jag upplevt!

Vår resa till Belgrad startade en tidig måndagmorgon på en tågstation i Slovenien. Det väntade sedan en 10 timmar lång tågresa som var fylld av spänning och förväntan. Förutom att det var otroligt varmt i kupérna var det en trevlig tågresa där vi hann med både det ena och det andra. Men alla höll nog med om att det var skönt att få kliva av tåget på tågstationen i Belgrad. Sedan möttes vi av något som i slutet av turneringen skulle kännas vardagligt och det var att det var säkerhetsvakter och poliser som eskorterade oss till byn där vi skulle bo. Var vi än skulle under turneringen åkte det alltid med två säkerhetsvakter i bussen och en polisbil framför oss med två poliser. Man har nog aldrig kännt sig tryggare :) För att öka på tryggheten var det säkerhetskontroller när man skulle in i byn. Det var sådana kontroller som de har på flygplatser där man skulle scanna sin väska och så. Detta var en grym terapi för oss som tycker det där är ett stort projekt när man skall flyga, haha...

 Den lååååånga tågresan bjödbla på musiktävling i grannkupén :)


Så var vi väl inne i byn och blev tilldelade våra rum/lägenheter. Vår 8 personers lägenhet funkade fin, fint och mina "rommiesar" var de gamla sollentunagänget Sara M & Lina! Vi lärde oss älska vårt rum med luftkonditionering och balkong där våra svettiga och äckliga kläder torkade i ett nafs... till skillnad från Slovenien då allt var fuktigt i 5 dagars tid :S Själva byn som vi bodde i var stor som ett eget kvarter i en storstad och det fanns otroligt många olika hus och byggnader. Från de flesta fönster hängde det ut flaggor så man skulle kunna se vilka länder som huserade där inne. Det fanns även fik, små affärer, löparbana, lekplatser och mycket mycket mer på det där området. 

Om man väl ska komma till själva volleybollen så var det en grym upplevelse det också. Träningshallarna var bra men otroligt varma och syre fanns det inte gott om där inne vilket gjorde alla träningar dubbelt så jobbiga som vanligt. Brännmärken fick man gott av då golvet inte var det glidvänligaste jag varit med om men det är bara att gilla läget ;) De flesta av våra matcher spelade vi i en hall som låg en timme bort och på vägen dit så hade alla hunnit somna innan bussen rullat iväg från byn, det gäller att vila när man vila kan, haha! Hallen var riktigt bra men man fick värma upp uppe på vinden och här var det strikta order om när/var/hur man skulle lämna uppvärmningshallen. Vi var alltså inlåsta på en vind med antingen ryskor, japaner eller mongoler - en spännande upplevelse helt enkelt! Matcherna är några av de roligaste jag spelat och att få möta små galna japaner är ju inget som tillhör vardagen precis! Det var väldigt varierat motstånd och man fick verkligen en annan bild av hur volleyboll kan spelas i vissa matcher!

 Timeout mot Mongoliet!

Allt övrigt som hände runt omkring var också en upplevelse. Vi hade möjligheten att gå på invigningen och det var också något som berörde mer än vad jag hade trott. att samla så många idrottare från så många länder på ett och samma ställe är häftigt. Dessutom var det idrottare som kom från länder där det är krig, fattiga länder och länder som har en helt annan kultur än vad vi är vana vid. Det gör hela turneringen ännu större på något sätt!
Vi hade möjlighet att se några andra idrotter också så det blev både fäktning, gymnasitk och friidrott. Tyvärr tog det ett tag att åka till de olika arenorna vilket gjorde att vi inte hann med så mycket mer, men men.. 

 Klacken är och hejjar på våra svenska fäktare :)

För att få vår vardag att gå så smidigt som möjligt då vi ändå hade tillrbingat fyra veckor tillsammans försökte vi lätta upp stämningen på alla möjliga sätt. Vi sjöng vart vi än gick, Främling var vår "teamsong" ;), vi hade födelsedagskalas för maria & sara som fyllde 24 år, vi åt på Mc Donalds, vi shoppade, vi löste korsord, vi målade svenska flaggan på våra naglar och mycket, mycket mer. Vi hade en grym turnering tillsammans trots att den bestod i väldigt stora prövningar för vår del!!!

 Kalas hemma hos oss :D


Sammanfattningsvis var det otroligt häftigt att få vara en del av den svenska truppen på en sån här stor turnering. Här i Sverige inser man inte hur stor Universiaden är vilket är synd, men har man väl varit där så förstår man mer än väl! Jag hoppas verkligen att vi får möjlighet att delta på nästa Universiad som går sommaren 2011 i Kina, det hade varit enormt häftigt!!

Sådär ja, bättre sent än aldrig men nu är det iallafall skrivet ett inlägg om denna grymma turnering och om ett minne för livet!    

Det kommer bli helt omöjligt att återberätta de senaste fyra veckorna i ett blogginlägg och jag vet inte ens om jag vill göra det. Känslor och upplevelser är helt enkelt bäst om de upplevs och blir något tama om de ska berättas i andra hand. Men det jag kan säga är att jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle ha så enormt roligt som vi haft under de här fyra veckorna... det fanns inte på kartan att man skulle komma så nära varandra, bli ett så sjukt tight lag och att spela så bra volleyboll, det är helt enkelt helt fantastiskt!!
Vi kom hem sent igår kväll och det har varit lite tomt sen dessa och kommer nog fortsätta att vara tungt ett bra tag framöver. När man är van vid att ha folk omrking sig 24 timmar om dygnet kan en kvart i ensamhet kännas otroligt lång, men den uppskattas ska ni veta. Alla som har varit med på resan förstår hur mycket man längtar efter att få bestämma själv vad man ska ha på sig, vilken tid man ska äta frukost eller bara den grejen att man slipper äta till hysterisk musik i högtalarna- stressnivån är på topp!!

De som har gjort den här resan möjlig skall ha ett enormt tack, det har varit den bästa landslagssamlingen någonsin- utan tvekan! Ledarstaben har varit grym, spelarna har varit klockrena, alla gästvänliga polacker, slovener mfl har varit kanon och vi har tagit oss igenom resan skrattandes, vårt recept på en lyckad resa helt enkelt :D
Det får bli ett långt inlägg om själva Universiaden senare men nu får det bli till att avsluta med refrängen ur låten som spelades på pizzerian sista kvällen i Slovenien då vi hade möte (inte helt oväntat med ännu ett möte, haha) om våra förväntningar på Universiaden, en klockren låt som ligger till grund för vårt lag.. miss you girls!!!

Jaha, då åker man söderut om ca 2 timmar och jag måste erkänna att det skall bli ruskigt roligt att åka iväg! det är nu nästan fyra veckor sen vi tränade tillsammans på Bosön så det känns ju grymt skönt att vi äntligen får komma igång på allvar nu. Och allvar kommer det bli då det skall spelas 3 landskamper i helgen, kan bli spännande!
Annars känns den här resan inte så dramatisk, vi är ju bara borta tor-sön så det krävs inte så mycket förberedelser.. man är ju redan inställd på hur det kommer gå när vi ska vara borta 1 månad, ojojoj säger jag bara!!

Känns som man för det mesta lever i en resväska nu för tiden, ska bli skönt sen när man kan packa upp allt och slänga in väskorna i garderoben och leva lite normalt för en gång skull.. men ni ska inte tro att jag klagar för jag gillar mitt liv starkt och skulle inte vilja byta ut allt som händer!! Men man kan ibland önska att man fick landa lite längre på vissa ställen bara :)

Kanske dags att fixa det sista med packningen och stoppa in linserna i ögonen, mm det är det som nu står på programet =)

Usch vad trött jag var i morse när klockan ringde 06.15. Tror det har blivit lite för många tidiga mornar nu med en massa stress så jag är väldigt tacksam över att morgondagen bjuder på sovmorgon :)
Släpade mig dock upp och fixade det sista i lägenheten innan jag låste dörren för sista gången på väldigt länge och traskade mot bussen. Hade sällskap med Karin halva vägen men sen fick jag släpa på min stora väska själv :(
Hann med ett besök på Artrokliniken idag och jag måste säga att mina läkare Lotta Willberg måste vara världens bästa!! Redan förra gången jag träffade henne så tyckte jag om henne och hon hade då inte förändrats utan var lika härlig som sist. Gjorde ultraljud på knäna och det såg relativt bra ut så hon gav mig lite övningar, tjatade på att jag måste vara en egoist i sommar och lyssna på knäna + att hon skrev ut ny smärtstillande medecin för de "ilskna dagarna" som hon sa, haha. Om det nu blir tokjobbigt under Universiaden skulle jag ringa henne direkt när jag kom hem för att få en ny tid för spruta/operation. Känns bra det här!

Nu sitter jag på Arlanda och om 30 minuter så lyfter planet som skall ta mig till Halmstad, och nu står det GO TO GATE så nu måste jag kila.. Halmstad, sol och semester- Here I Come

 

Vilken mysig dag i solen det har varit och jag måste säga att jag gillar sommaren och allt som hör till!

Dagen började med avslutning för F95-tjejerna hemma hos Astrid i Edsviken och det var en mycket trevlig tillställning. Tjejerna badade i den stora poolen, vi satt och solade på terassen, lekte lekar, bollade på gräset, åt hamburgare och drack bål. Hanna höll ett kort improviserat tal och det var så fint så man blev nästan lite rörd.. Kramkalas och sen styrde jag mot bussen!
Åkte in mot stan där jag mötte upp Annika och vi handlade sedan picknickmat och började promenera längs med Stockholms gator. Vi landade i Humlegården där det blev picknick, Jack Johnson och allmänt mys innan solen försvann bakom träden och det blev kallt i skuggan. Dock var klockan bara sju så vi köpte med oss en kaffe och gick ner mot strandvägen för att sitta vid vattnet och bara njuta av hur vacker vår stad är! När vi suttit där ett tag kom det ner 6 personer varav ett tvillingpar som fyllde år så dom bjöd på jordgubbstårta och vi tackade och tog emot. Trevligt med lite tårta så här på lördagkvällen :)

Nu är jag dock hemma och ska snart gå och lägga mig då ögonen går i kors trots att klockan inte ens är tio. Imorgon blir det till att gå upp med tuppen för att studera, hinna med en sväng till gymet och även en runda till Lenas föräldrar för att lämna en resväska. Bara tre dagar kvar med planering, snart skall jag släppa allt vad planering heter och bara njuta av sommarlovet!!!!