Alltid lite extra jobbigt att vara så långt bort från Sverige när man får ett besked som det jag fick idag. En av mina vänner har drabbats av en hjärnblödning och ligger nu inlagd på sjukhus i Stockholm, där han lär få spendera ett antal veckor. Han är en galet positiv, stark och en riktig kämpe så jag tror han kommer ta sig ur det här starkare än någonsin! Idag går mina tankar självklart till Hampus, hans familj och vänner. Krya på dig, och kämpa som aldrig förr!

När jag frågade er i föregående inlägg vad ni ville veta eller om ni hade några frågor så hade jag nog tänkt mig frågor om volleybollen, livet i Calais eller något annat träningsrelaterat. Men där hade jag fel och jag lovade att svara på frågorna jag fick så här kommer svaret på den första frågan som löd:

"Vem är den snygga mannen vid din sida?"

Ja, mannen på bilden är en av mina allra bästa vänner, Marcus. Även han är hallänning och vi lärde känna varandra för drygt 5 år sedan. Vi säger fortfarande att vi inte har känt varandra så länge men har den senaste tiden insett att vi kanske borde sluta säga det då det faktiskt gått över 5 år som sagt. Vi träffas typ bara på sommaren då Marcus också spelar volleyboll, i världens ände, Sibirien/Ryssland. Dock har vi hunnit med en hel del under de år vi känt varandra, allt ifrån midsommarfirande till roadtrips och mycket, mycket mer. Det v i är bäst på är dock att sitta i soffan med en skål lösgodis, kladdkaka, titta på Mamma Mia och sjunga med i sångerna!
(och Marcus, du kan ju ta med den kommentaren i din ryggsäck om inte annat, haha ;P)

Igår på min lediga eftermiddag blev det ett långt skypesamtal med min saknade vän Lena. Att få prata och se Lena är ju så fantastiskt härligt då det räcker att bara se henne le och att få skratta tillsammans som bara vi kan för att jag skall få en massa ny energi.

Idag blev det ett långt Skypesamtal med mina favoriter i Mölndal. Det är mina två vänner Johan & Anita och deras 2 år gamla tvillingpojkar. Idag kändes det precis som när jag hälsar på dem då vi "satt" i köket, grabbarna lekte med lera, Johan fixade med dukningen och Anita stekte pannkakor och det kändes som jag satt i deras kökssoffa och lekte med killarna precis som vanligt :) När Oliver springer iväg och vill att jag skall följa med till hans rum, eller när Rasmus tittar in i datorn, pekar på golvet bredvid honom och säger "Mimmi här" då gör det ju lite ont i hjärtat att man inte kan sitta där på golvet och leka med grävmaskinen och pussa och krama på dem.Men fram till jul så får vi helt enkelt ses via Skype och vi gör det riktigt bra med att sjunga sånger, leka med lera och leka med grävmaskiner!

Sammanfattningen av allt det här är att jag hade inte klarat mig utan Skype och är så otroligt glad över att kunna få energi av alla mina nära och kära på hemmaplan genom detta!

För mig som bor utomlands större delen av året så är det oerhört viktigt att njuta av dagarna jag kan spendera hemma med vänner och familj för att ladda upp med energi. Men för min del blir det endast 2 veckor över jul och under månaderna där i mellan gäller det att hitta andra sätt att få en energiboost av vänner och familj som bor långt bort. 

I dagens samhälle är det oerhört lätt att hålla kontakten med människor du inte ser dagligen. Det finns Skype, facebook, e-mail, sms etc och det är jag oerhört tacksam över. Jag och mina vänner brukar ofta skicka bilder från varandras vardag till varandra och på sätt känns det nästan som att man är en del av varandras vardag även om man bor långt bort - verkligen en toppengrej!

Jag försöker verkligen få in skype-tid med näraoch kära så ofta som möjligt och att bara få en glimt av huset där hemma, att busa med mina två favorittvillingpojkar (nu 2 år gamla) och få slängpussar genom skärmen, att kunna ha en fikadejt genom datorn eller att bara få skratta och le tillsammans med nära och kära ger mig så otroligt mycket energi!!

Jag är lyckligt lottad att ha familj och vänner som står mig nära, som stöttar mig när det är tufft och som gläds med mig i framgång. Jag vill inte nämna någon med risk för att glömma någon men ni vet vilka ni är och jag kan bara säga att jag inte skulle klara den här resan utan er - jag älskar er!