Det kommer bli helt omöjligt att återberätta de senaste fyra veckorna i ett blogginlägg och jag vet inte ens om jag vill göra det. Känslor och upplevelser är helt enkelt bäst om de upplevs och blir något tama om de ska berättas i andra hand. Men det jag kan säga är att jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle ha så enormt roligt som vi haft under de här fyra veckorna... det fanns inte på kartan att man skulle komma så nära varandra, bli ett så sjukt tight lag och att spela så bra volleyboll, det är helt enkelt helt fantastiskt!!
Vi kom hem sent igår kväll och det har varit lite tomt sen dessa och kommer nog fortsätta att vara tungt ett bra tag framöver. När man är van vid att ha folk omrking sig 24 timmar om dygnet kan en kvart i ensamhet kännas otroligt lång, men den uppskattas ska ni veta. Alla som har varit med på resan förstår hur mycket man längtar efter att få bestämma själv vad man ska ha på sig, vilken tid man ska äta frukost eller bara den grejen att man slipper äta till hysterisk musik i högtalarna- stressnivån är på topp!!

De som har gjort den här resan möjlig skall ha ett enormt tack, det har varit den bästa landslagssamlingen någonsin- utan tvekan! Ledarstaben har varit grym, spelarna har varit klockrena, alla gästvänliga polacker, slovener mfl har varit kanon och vi har tagit oss igenom resan skrattandes, vårt recept på en lyckad resa helt enkelt :D
Det får bli ett långt inlägg om själva Universiaden senare men nu får det bli till att avsluta med refrängen ur låten som spelades på pizzerian sista kvällen i Slovenien då vi hade möte (inte helt oväntat med ännu ett möte, haha) om våra förväntningar på Universiaden, en klockren låt som ligger till grund för vårt lag.. miss you girls!!!