Minnen är något som vi alltid har med oss.. ibland kan det var smärtsamt att minnas och ibland kan det vara helt underbart.. jag vet inte riktigt hur jag kände när jag fick ett mail av Jeanette, ägare till min första riktigt stora kärlek. Att få läsa om hur härligt dom har det, att hon hoppas på många roliga år tillsammans osv gav mig en känsla av smärta. Jag vet att det är egoistiskt, jag vet att hn har det så bra i sitt nya hem men det är svårt... svårt att acceptera att han aldrig mera kommer vara min på samma sätt som förr- usch vad jag saknar dig Lucky Express!
Detta hittade jag i ett gammalt inlägg som skrevs för över 1½ år sedan, men känslorna är de samma nu som då! 

Det var snart sex år sedan jag förälskade mig i den lilla underbara fullblodshästen Lucky Express, sedan dess har det varit sex år fyllda med blod, svett och tårar.
Jag insåg redan första gången jag såg dig att det skulle ta lååång tid att vinna ditt hjärta, om det nu ens var möjligt. Du var dig själv, en väldigt egensinnig fullblodsvalack som var full av energi, du var ju bara 4½ år gammal då du kom till oss..

Vår start var inte den bästa tänksamma då du var helvild så fort man red ut, ryggade genom hela ridhuset så fort du fick se en bom och flög i luften för minsta lilla ljud.. Det krävdes så mycket tålamod, trodde inte jag hade det men det motbevisades så småningom. Nu, sex år senare kan vem som helst rida ut på dig, hoppa dig och man kan faktiskt stänga ridhusdörren utan att dy flyger i luften, haha..

Det skulle ta flera timmar att skriva upp allt vi har gjort tillsammans men skall lista upp de som starkast sitter kvar:

* Första dressyrlektionen då du flög i luften när dörren stängdes
* Då vi tävlade på Plönninge och red "ärevarv"
* Första dressyrtävlingen, ett år efter du tagits från galoppbanan
* Våra uteritter med bocksprång i full galopp
* Då vi hoppade kombination 110 i paddocken
* Mysturerna i skogen med snälla Farbror Elon
* Barbackaturen under julhelgen på Wastad
* Sommrarna på Wastad

Idag var det kanske sista gången jag red Lucky, han var lika busig som vanlig inne i boxen, men vi vet var vi har varandra å det räcker att ge dig "onda ögat" så förstår du vinken.. Det var en härlig sista ridtur idag, hade nästan glömt bort hur underbar du var att rida <3

Jag hoppas jag får se dig igen, bara ge dig en klapp på halsen och känna den varma luften från dina näsborrar i mitt ansikte.. Jag känner hur tårarna bränner i ögonen så jag får avsluta nu... Vi ses igen min älskade vän!

Jag kommer aldrig att glömma dig Lucky Express- Jag älskar dig!

Nu vet jag att jag kommer få återse min vän, i sommar skall jag äntlgen få se dig igen... känns nästan overkligt, nu 8 år senare är det jag som kommer till dig och inte tvärtom, men jag tror känslan kommer att vara den samma- full av kärlek!