... var ett motto jag levde efter i princip hela sommaren och jag älskade det. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur folk kunde sova ända fram till klockan 09.00 på morgonen, de missade ju dygnets absolut bästa timmar! Just nu är jag så ofantligt glad att jag bara lever det livet under sommarens härliga månader då det är ljust ute, varmt och mer välkomnade att stiga ur sängen klockan 05.00 på morgonen helt enkelt. För idag ringde klockan två timmar senare än min sommartid och jag var som en klubbad säl. Vaknade mitt i en ofantligt konstig dröm om tanter, stora obehagliga hus och konstiga situationer - alltså vad får man allt ifrån?

Nu har jag i alla fall tagit mig upp och precis avslutat min frukost framför datorn och lite tända ljus (det är ju mysigt när man väl vaknat till liv...) och om en stund skall jag köra iväg till universitetet för veckans andra franska lektion. Det blir två timmar där idag också och efter det drar jag direkt till gymet och betar av en timmes konditionsträning på cykeln tror jag. Ikväll väntar träning 18-20 och sedan är det äntligen dags för två dagars välförtjänt vila och tid som skall ägnas åt allt annat än volleybollträning!

Hoppas ni allihopa får en fin fredag där hemma i Sverige :)