Jag har nog egentligen bara haft två riktiga favorithästar under mina snart 20 år som ryttare. Båda två är engelska fullblod och föredetta tävlingshästar på galoppbanan. Våra vägar har korsats när de skulle skolas om till ridhästar och det har varit spännade resor med dem båda två.
Första bilden och min riktigt stora kärlek är Lucky Express som jag började rida när han vara 4 år, och jag var 12-13 år gammal. Jag var rädd för honom i början då han var ganska nervig och vild men vi jobbade ihop i 4 år och tog oss från den galna perioden i hans liv till att träna 110cm i hoppningen, rida skänkelvikningar/öppnor/slutor i dressyren och kunna rida ut och galoppera utan allt för många galna bokcsprång och stegringar från Luckys sida. Jag måste erkänna att jag gråtit många tårar över den här hästen, haft fläskläppar, blåa tår och fått ett antal tjuvnyp men jag kan ändå säga att jag älskar den hästen med hela mitt hjärta. Han var speciell men hade ett hjärta av guld som han inte gav till många men jag fick äran att ha det under några år och fick man väl den äran var han en gentleman som gjorde allt för en!

Den andra bilden är på en nyvunnen kärlek - Knubbel. Honom siftade jag bektanskap med i början av sommaren och vi fick egentligen bara några månader ihop innan jag var tvungen att packa ihop och lämna honom. Men vi hann med mycket tillsammans: hoppträning, dressyrträningar, uteritter med tillhörande galoppsträckor, mysstunder i stallet, tragglande med galoppfattningar etc. Han är en kille som gillar att stå i centrum, så fort någon klappar på honom/ger honom godis/pratar med honom så är han toknöjd! Han är ett fullblod som har kontroll på sina nerver och det är inte ofta det rinner över, men visst har han fortfarande fullblodsnerverna och säger ifrån när något är för läskigt, för tråkigt eller bara inte passar herren just den dagen. Förhoppningsvis är Knubble hemma på Västergård nästa sommar också och då tar vi vid där vi slutade i somras - längtar redan!