När jag var 10 år gammal så startade våra grannar upp en volleybollgrupp i Harplinge där vi bodde. De kom från Moheda och hade alla spelat volleyboll tidigare och ville därför hjälpa till att starta upp IF Halmstad Volley igen.

Vi var ett stort gäng, blandat tjejer och killar, som tränade på fredagkvällarna i Lyngåkraskolans lilla gymnastiksal med de gula, otroligt lätta Volley2000-bollarna. Då tyckte vi att det var perfekt och var väldigt nöjda och glada, nu när man kliver in i den gymmastisksalen så inser man att den inte ens är lika stor som en volleybollplan. Men vad gör det när man som 10-åring är lycklig över att få spela volleyboll!? Jag minns när jag hade ramlat av en häst och fått vänster armbåge ur led och var gipsad 3 veckor. Jag stod på träningarna och bollade med en arm mot väggen, tränade armdrag och var där på alla träningar - tur att det var vänster arm då jag är högerhänt!
Vi deltog också i några volley2000-turneringar minns jag men det här med resultat känns väldigt avlägset faktiskt. På något sätt känns det bra att säga det då det inte skall vara det viktigaste i den åldern.

När vi blev lite äldre och skulle släppa volley2000 och gå vidare till RIKTIG volleyboll så flyttade vi in till Halmstad och de något större idrottshallarna. Vi tränade oftare och var nu bara tjejer på träningarna. Här var det också en del turneringar inblandade och den största upplevelsen var flick-SM i Göteborg. Jag stukade foten för första gången i sista gruppspelsmatchen och missade därför kvartsfinalen mot Vallentuna (som vi tyvärr förlorade), något som jag fortfarande kan vara bitter över ibland!

Under mina tre år på volleybollgymnasiet så spelade jag för IF Halmstad Volley i ungdomssammanhang och vi kvalade in till några SM, även om det inte blev så många. Den största meriten här var när jag var 17år och vi vann J-SM brons och vid samma turnering blev jag uttagen i All Star Team. Detta var otroligt stort för mig då jag spelade med och emot tjejer som var födda -84, alltså tre år äldre än mig. Jag har fortfarande kvar tröjan vi fick och den kommer nog alltid att betyda lite extra för mig!

Åren i IF Halmstad Volley var inte mina mest framgångsrika år då vi inte vann några mästerskap, kvalade inte in till alla SM som min kompisar i andra klubbar gjorde och vi var långt ifrån några stjärnspelare. Men det var år som lade grunden för mig som volleybollspelare, jag lärde mig att vara en del av ett lag och jag fick testa på att spela ungdomsmästerskap där mycket stod på spel. Dessa åren går aldrig att radera och jag är tacksam över att våra grannar, Eva & Björn Franzén, valde att starta upp en volleybollgrupp. Om det inte varit för dem hade jag aldrig suttit här idag!

Jag får ofta frågan om jag inte skall komma hem och spela i Hylte/Halmstad någon gång och vem vet, det kanske är då jag får möjligheten att vinna mitt första mästerskap med min moderklubb. Hade det inte varit häftigt att vinna SM-guld inför en fullsatt Halmstad Arena?