Jag hade länge planerat för den här resan men i slutändan blev den mer spontan och spännande än jag hade kunnat föreställa mig och jag fullkomligt älskade alla 40 timmar som jag var på resande fot tillsammans med mina två resekamraterIoana (lagkompis) och Ellen (en vän som kom från London, har tidigare spelat som proffs i samma lag i Schweiz som en av mina kompisar).

Vi lämnade Calais klockan 06.20 på söndag morgon och kom till Amsterdam runt klockan 10.20. Hann med en snabb fika på Starbucks innan vi åkte till Almere där herrlandslaget spelade match mot Vitryssland. Volleybollsverige är inte så stort och det var många kära återseenden efter matchen. Men bäst av allt var ändå att få krama om min älskade och saknade vän Marcus, det är inte ofta vi ses men är och kommer alltid att vara en otroligt viktig person i mitt liv!
Resten av söndagen spenderades i Amsterdam med att hitta vårt billiga, men något skumma hostel, vandra runt i Amsterdam med Red Light district som mål, dansa till Spice Girls låtar och prata om livet tillsammans med grabbarna i herrlandslaget som firade en ledig kväll i Amsterdams nattliv. Kom i säng runt 03.30 på och vi sov alla fantastiskt gott!!

Klockan ringde 07.45 då det var dags att säga hej då till Marcus då flyget hem till Sverige lyfte på förmiddagen (är fortfarande avundsjuk att han få komma till Sverige och äta lösgodis i en hel vecka!). Vi enades om att det var alldeles för kort stund att ses och att vi håller tummarna för att vi hinner ses något i jul!
Resten av söndagen strosade vi runt på Amsterdams gator, fikade på Starbucks, fotogarferade allt fint i stan, åt en mysig lunch på en italiensk restaurang och plötsligt var klockan sent och vi bestämde oss för att köra de 4 timmarna hem till Calais. Lämnade av Ellen på busstationen, kramades länge och väl lovade att vi skulle försöka ses i London innan jul (hoppas!!) och sedan körde vi hem. Under 4 timmar i en bil tillsammans så lär man känna varandra ännu mer och jag Ioana kom in på riktigt intressanta diskussionsämnen. De sista 30km in mot Calais var det vägarbeten och vi tvingades köra runt på småvägar - typiskt när man är så nära och bara vill hem. Däckade innan jag ens lagt huvudet på kudden när jag kom hem och sov som en stock hela natten!

Är så grymt glad att jag gjorde den här resan, att få lämna Calais lite och se något annat. Att få träffa en massa härliga svenskar, upptäcka en stad tillsammans med vänner, dansa loss till gamla gudingar och att få träffa en av mina bästa vänner - en helg som gav en massa nya energi helt!