Två träningar har nu passerat och jag har gjort tre dagar i min nya hemstad. Allt känns fortfarande fin, fint men det är mycket som händer och sker vill jag lova!

Träningarna flyter på bra men det finns ju en del frustration som kommer ifrån att kroppen inte alltid lyder hjärnans signaler. Varflr är det alltid samma visa på alla försäsonger!? Kan man inte komma till en punkt i livet då det stadiet är passerat och man slipper försäsongsslitet!? Om någon har kommit på hur man tar sig så hör av er!!!
Annars har vi ett gäng junistjejer som är med på träningarna och är allmänt förvirrade, vi har en två tjejer som knappt kan göra sig förstådda och vars engelska alltså är sådär och sen har man ju alla sina egna problem att ta itu med.. men det är kul att vara igång igen och vi gillar läget och ser det som en utmaning, haha ;)

Imorgon skall vi förhoppningsvis cykla ner till stranden och njuta av den sista sommarvärmen. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir lika varmt som idag =)